DOP...

Idag är det dagen D....

DOP!

Snart ska vi åka till kyrkan och träffa familj och vänner som kommit upp hit för att dela denna dagen med oss.... med Teo!

Kram till er alla!

Stolthet...

Fina ord från en barndomsvän, Liza... efter att jag kommenterat hennes fina blogg och hennes tankar kring saker att vara stolt över i sitt liv... :

"Sofie: Vad skoj med gamla bekanta här i bloggen! Tack för din fina kommentar Sofie. Du SKA vara stolt… ! Mamma, polis och egen företagare! Bra jobbat :)
Jag förstår att det måste vara speciellt spännande att upptäcka modersrollen… du lär dig säkert nya saker om dig och ditt barn varje dag! Kram till dig också - och till din söte son!"
..................................................................

Tack till Liza för hennes fina ord...

Det är verkligen speciellt och spännande att upptäcka modersrollen. Nya saker upptäcks varje dag, både om mig själv och min lille Teo.

Exempel, smakprov:

I ett par veckor har vi försökt mata Teo med potatispure, utan vidare framgång. För några dagar sedan fick vi tipset att prova majspure... och DET gav framgång! Teo fullkomligt älskar majspure och han blir ARG när han inte får mer!

Exempel, att presentera sig som mamma:

Ringde ett samtal häromdagen gällande Teo. Presenterade mig som mamma till Teo, och det kändes verkligen konstigt. JAG... mamma till en liten kille... man är ju van vid att bara presentera sig vid sitt namn, inte sitt namn OCH mamma till en Teo. Undrar när det ska börja kännas vant... när det känns helt naturligt att man är någons mamma.

Exempel, lukt och ljud:

Fick en fråga från min man idag, han undrade om jag med mina ögon stängda skulle kunna känna igen Teos lukt och ljud... svar JA. Det säger väl lite om modersrollen... eller så säger det bara en del om att det ibland låter som att Teo svalt en anka... ! :)

Nu... åter till planering och fix inför morgondagens dop.

Planering och dop....

Läste på min fd. kollegas blogg idag om att befinna sig i nuet...

Jag valde att skriva en kommentar och den blev såhär:

Själv tycker jag att man oftast befinner sig i en kokong av tankar, fantasier och impulser som vanligtvis handlar om det förflutna och det som ska komma. Man har en vana att ignorera det pågående ögonblicket till förmån för dem som ännu inte inträffat och det leder ju raka vägen till en påtaglig brist på överblick över det liv man är invävd i…
Praktiserar själv mindfulness som jag gillar starkt…
“Endast den dagen gryr, som vi är tillräckligt vakna att se”. -Henry David Thoreau.
-------------------------------------------------------

För visst är det så... att man oftast befinner sig mitt i allt planerande inför framtiden... eller mitt i en oro för något som redan varit och som man faktiskt inte kan ändra på.

Idag har jag dock inte kunnat undvika planerande...

På lördag är det nämligen dags för baby Teos dop! Så dagen har hittills handlat om olika möten med människor involverade i dopet, som t.ex prästen som ska döpa vår Teo.

Många väljer att avstå dop för att istället ha en namnfest för sitt barn.

Vi har valt att ha dop av flera anledningar.

Den första och enklaste anledningen är att vi tycker att det är väldigt fint med dop. En annan anledning är att vi vill vi att Teo ska få faddrar, då vi tycker att det är ett väldigt fint hedersuppdrag. Teos faddrar kommer att bli våra underbara vänner Carina & Thomas!

Ett vanligt missförstånd är att man genom dopet får sitt namn. (Namnet registrerar man hos Skatteverket senast tre månader efter att barnet är fött.)

Dopet handlar om något annat. I dopet ger man barnet möjligheten att få del av en större gemenskap. Dopet är ett löfte om befrielse och beskydd. Man tackar Gud för det under som det nyfödda barnet är. Dopet är kravlöst, barnet behöver inget prestera utan dopet är en gåva. Med dopet tydliggör man också nya roller i relationerna. Roller som föräldrar, farmor, morfar, faddrar osv.

Ordet dop kommer från ordet dopp, som syftar till att man doppas i vattnet. Vatten betyder liv, men det kan också betyda kaos, mörker, farlighet – även i dopet. Att döpas är att gå från det som är hotfullt, döden, till det som är helt, livet.

Dopet betyder även ljus... Ljuset påminner om att vi vill att ljuset ska lysa för barnet, människan, även när det är som mörkast...

Och det har ju varit lite mörkt för oss... men nu ser vi ljuset.

Just därför passar det så bra just nu med dop.

Vi hoppas på en härlig dag och fest... och vi är så glada för vår familj och för de vänner som väljer att vara med oss på lördag!

En bild säger mer än tusen ord... är det inte så?

Lugn, avkoppling, vackert, omtumlande, slående, kärlek, fokus, förbättring, återhämtning...

Allt beror ju på betraktarens ögon... är det inte så?

Namaste...

4 månader!

Igår blev baby T 4 månader... tiden går fort.

För några dagar sedan lämnade vi Stockholm för att byta miljö...

Vår nya utsikt blev västkusten och Grebbestad.

Sjukhuset känns långt borta...

Och vad kan vara bättre just nu än långa sovmorgnar, långa frukostar, god egenodlad mat och

yoga på trädäcket... med utsikt över Sannäsfjorden!

Dessutom får Teo umgås med gammelfarmor och gammelfarfar...

Att acceptera det oacceptabla...

"Du måste lära dig leva med värken, smärtan och tröttheten, är besked som många patienter får i sjukvården. Sällan får de reda på hur det ska gå till. I samband med beskedet upplever många att livet tar slut. Men egentligen är det början på en resa som kan sluta i att livet blir mycket bättre än tidigare. Resan börjar med att acceptera den situation man hamnat i. Att acceptera är inte samma sak som att resignera." - Gunilla Brattberg, leg.läkare och bl.a. specialist i smärtlindring.


Det som har varit har varit. Det kan man inte gör någonting åt. Jag försöker just nu acceptera min smärta och att det får ta den tid det tar innan jag blir kvitt min foglossning...


Idag är en ny dag. Dagen började kl 07. Lämnade mina två sovandes killar i sängen och steg upp för att köra min syster till flygplatsen. Åkte därefter hem och tog en långsam promenad med King. Foglossningen kändes inte alltför jobbig. Kanske var det för att solen värmde... och för att det helt enkelt var väldigt vackert nere vid vattnet där vi promenerade...


Under gårdagen tränade jag på gym för första gången på nästan två år. Tillsammans med en sjukgymnast tog jag mig igenom övningar utvalda för mina specifika behov....

Det känns som att vi är på väg... på väg ut ur eländet, på väg mot något bättre...

Idag ska jag ta mig igenom några stående yogaövningar. Även det första gången på länge...

Teo ligger bredvid mig i sitt babygym. Han vaknade precis upp med ett leende... nu boxar han på leksakerna hängandes i babygymet. Det ska ju börjas i tid... för mamma och pappa vill ju att baby T ska bli en liten fighter... en liten thaiboxare!

Vi får väl se hur det blir... oavsett så är vi inte där ännu. För vi är här... vi är NU!

"in the light of love... in the light of love... in the light of love... om shree davantre namaha... "

Lyssnar på deva premal & miten. Har inte grepp om orden, men släpper det. Tänker att det reder sig. Det är känslan som är det viktigaste. Känslan av att befinna mig här och nu. Att släppa det som hänt. Att inte tänka på framtiden. Att vara här. Här och nu... för livet är ju just nu.

För mitt inre början en scen ta form. Jag vaknar upp utan smärta. Vaknar upp utan att oroa mig för framtiden...

Har jag blivit knäpp tänker ni nu...

Nop. Jag övar mig helt enkelt i mindfulness. En form av meditation utan hokus pokus... utan mystiska inslag. En form av meditation där du helt enkelt övar dig på att befinna dig här och nu och ta in det som sker just nu. Att acceptera saker och ting som dom är och leva livet fullt ut genom att vara här och nu!

Sedan några dagar tillbaka är vi hemma. Hemma i vårt hem. Vår lilla familj är samlad...

Det är pappa Anders. Det är mamma Sofie. Det är baby Teo. Det är hunden King.

Att få vakna upp tillsammans varje morgon till en ny dag... mmmm... underbart!

Baby Teo mår bra. Med ett leende vaknar han upp varje dag.

I am choosing to stay positive...