för att ni har tålamod med att bloggen inte uppdateras så ofta. Jag tänker bland annat på min vackra, fina mamma. Missade samtal på mobilen och frånvaro från mig orsakar såklart lite oro för vad jag pysslar med och varför jag inte är kontaktbar. Svaret är utbildning. Jag har åter igen spenderat en vecka på "min" yogastudio i city där jag vidareutbildar mig till yogaterapeut. Dagarna har börjat klockan 07 och pågått till kl 18. Teori, praktik och diskussioner blandat med mycket skratt och tårar. Att utbilda sig till yogalärare med fokus på terapeutisk yoga innebär att jobba med människor individuellt (eller i grupp) där varje persons enskilda behov av yoga tillgodoses. Sjukdomar, skador, livsstil, bakgrund och allmänna hälsotillstånd är avgörande för vad just den enskilda personer behöver för yoga. För att lära sig detta innebär det att man först måste börja med sig själv och gå igenom sin egen historia och sitt eget liv. Anledningen är kortfattat och enkelt att det är svårt att vara yogaterapeut utan att känna sig själv på djupet. Att förstå sig själv är grunden för att känna förståelse för andra. Så samtidigt som jag utbildar mig för att vägleda andra får jag enorm feed back och lärdom om mig själv som person och mina egna individuella behov. Otroligt vackert, befriande, glädjefullt, sorgligt och spännande på samma gång. Att vara yogalärare är verkligen en ynnest och att börja jobba med människor individuellt känns som den rätta vägen för mig.
Nu väntar mys med familjen. Efter långa dagar har jag saknat min lilla plutt och man. Kärlek och tack för ert tålamod. Lite bilder kommer under veckan. Ha en fin söndagkväll!
