Lycka

är att hoppa studsmatta. Med en orolig mamma bredvid, redo att hoppa in vid eventuella krockar. Usch vad jag varit emot studsmattor. Rädd för lille T's nacke. Att han ska råka ut för samma skada som mig. Men den glädjen han visar över att hoppa är svår att stå emot. Han älskar det sjukt mycket. Ungefär som att bada. Så mamsen sitter snällt bredvid, redo att ta hand om sin lille prins om han slår sig. Hönsmamma? Ja, lite..