Rubriken är ord från min favoritförfattare Paulo Coelho. (Mamma, jag vet att du inte är så bra på engelska så här min egna översättning: "Varje dag ger tillfällen/stunder då vi har möjlighet att ändra på saker som gör oss olyckliga. Ta dessa tillfällen i akt." )
Det känns så klockrent. Så användbart. Så JAG. Som jag lever just nu och förhoppningsvis för all framtid. Med hjälp av yogan (och speciellt de kvinnor jag delade utbildningen med) har jag blivit så öppen och medveten om vad det är som gör mig glad och mindre glad. Vad jag mår bra av, respektive dåligt av. Att enbart göra saker man mår bra av kanske inte är helt lätt, men att då försöka skapa sig ett nytt perspektiv på saker som man inte gillar att göra, och kanske ändra sättet man gör dom på... ja, då tror jag att vi kan ändra vårt sett att se på vår egen tillvaro. Med en kropp som ständigt ömmar och värker och smärtar kan det ibland vara svårt att se glädje. Men ända sedan yogan trädde in i mitt liv har jag lärt mig hantera kroppen på ett nytt sätt, och försöka lyssna på kroppen istället för att bara köra på... Saker och ting kanske tar lite längre tid att göra, saker som jag kanske inte borde göra (dammsuga, lyfta Teo etc) men då gör jag det i lugnt tempo och andas lugnt, och så fixar jag det förhoppningsvis utan större problem.
Igår var min första dag på jobbet efter semestern. Samma där... jag tog allt lugnt... det låg mycket papper åt mig att ta tag i, men jag lämnade en stor del av dessa till nästa arbetsdag. Startade i ett långsamt tempo. Mitt gamla jag skulle nämligen kasta sig in i arbetsuppgifterna för att hinna med allt och lite till innan dagens slut. Allt för att prestera. När jag var färdig på jobbet åkte jag till Teos dagis. Vi åkte till biblioteket där han fick välja ut en bok att låna och mamma fick två :) Köpte lite fika till honom och åkte sedan hem. Kände lugnet och friheten när jag kom hem till "landet". Började laga mat åt Teo och han fick själv vara med och plocka en stor gurka från odlingslandet till middagen. Det kändes harmoniskt. Jag älskar kontraster, och att åka från arbete inne i ett stökigt city till att komma hem till "landet" är precis det jag längtat efter. Och att odla grönsaker själv och visa Teo att all mat inte enbart kommer från affären, det känns som en ynnest...
När Teo somnat plockade jag lite med min nya hobby, pelargoner. (Har vänner som bor ganska nära, där "frun" i familjen jobbar med blommor och trädgård, och hon har helt enkelt smittat mig. Hon kallar oss riktiga tanter och nördar, och vi skrattar ganska mycket åt det) Jag är fullkomligt besatt av mårbacka pelargoner och efter att ha fixat med dom var det dags för te och vänta på maken som skulle komma hem från jobbet...
Jag vet. Det låter nördigt och som att jag är inne i någon konstig fas, men jag är bara väldigt nöjd trots allt kring mina skador. Jag har helt enkelt bestämt mig för att göra ett försök att inte låta dom hindra mig för mycket. Att jobba lite istället för inget. Träna yoga istället för inget. Och att ha en stor egen trädgård ger mig så mycket mer än vad jag nånsin kunnat drömma om.... Harmoni.
