I fredags väckte vi honom tidigt på morgonen för att ta bilen till Arlanda. Där pakerade vi och tog bussen till terminal 2. Checkade in och traskade till gaten för att flyga ner till Köpenhamn. Det var femte gången har skulle flyga, lilla T. De andra gångerna har han sovit på planet, men denna gången var han vaken. Tack vare kex och tidningar lyckades vi hålla honom sysselsatt i pappans knä på planet. Väl framme tog vi tåget till Malmö och traskade hem till lilla T´s moster.
På lördagen var det dags för Teos kusin Maya att döpas. Då jag fått äran att vara en av Maya´s faddrar fick jag även äran att hålla Maya under hela tiden för dopet i kyrkan. Teo skulle vara med sin pappa och vi höll tummarna för att han skulle orka hålla sig lugn i kyrkan, vilket han inte lyckades med förra sommaren då vi var på kusin Saga´s dop. (Då fick jag och lilla T vara ute på lekplatsen och vi missade hela ceremonin.)
Denna gången var Teo superduktig. Han satt på bänken i sällskap med sin pappa, mammas kompis Anna och hennes lilla Elis. (Jag tyckte jag spottade ett kex i Teo´s hand, kan ha varit därför han lyckades hålla sig lugn :)
På den efterföljande dopfesten var Teo än en gång superduktig och lugn. Han satt i mitt knä och käkade smörgåstårta och kladdkaka. Jag passade på att mysa då det inte sker alltför ofta att lilla T sitter stilla i mitt knä. Han sprang sen omkring och lekte med de andra barnen och var glad och sprallig, men lugn.
Efter festen bar det av hem till Teo´s mormor där han deckade kvart i sju och sov till åtta dagen efter. Då var det dags för ännu en tur med bil, buss, tåg, flyg, buss och bil för att ta sig hem till Stockholm. Inte en tår och inte ett skrik från lilla T´s sida. Lite besvärlig var han på flyget då han inte vill sitta still, men det löste vi genom att låta honom sitta ensam på ett ledigt säte. Väl hemma somnade han gott i sin säng, och idag vaknade han med ett leende och sa "dagis". :)
Han är vild lilla T, det vet jag att alla som känner honom skriver under på. Vild, med en extremt stark vilja. Men jag och pappan blev förvånade över hur bra han skötte sig hela helgen. Med ett leende på läpparna tog han sig igenom hela helgens festligheter, två nya sovplatser och farande fram och tillbaka i olika färdmedel. Jag är stolt och glad över min duktiga lilla son, och kan inte annat än hålla med Teo´s förskolepedagoger...
Den lilla ungen har ständigt ett leende på sina läppar! :)
