Piggelin och mammas sandaler.

Vill ha!

Så snygga färger. Så snygg träbänk. Allt från ett lunchställe i närheten av mitt jobb på Södermalm. Bilderna från innergården i samband med deras utomhus premiär inför sommaren. Måste måla stolar hemma känner jag.

Vidgar mina vyer

och öppnar för första gången böcker om föräldraskap.

Ända sedan vi visste att vi skulle bli föräldrar var vi bestämda med att inte läsa oss till hur det skulle/kunde bli. Varken gravidböcker eller böcker om barn och föräldrar. Vi ville möta det som skulle komma med ett öppet sinne och göra det vi kände var rätt för oss. Och det har funkat bra och gör det än idag.

Häromdagen var jag på utvecklingssamtal på Teos förskola. Som alltid beröm över hans språkliga utveckling som är långt framme. Hans entusiasm att lära och upptäcka. Hans iver att vara med och ta plats. Att inte ge upp och älska natur och promenader, men också att stillsamt lyssna något enormt när pedagogerna läser. Lyssna och leva sig in i historien.

Men också något jag vill ta itu med. Jobba med. Hålla koll på utan att vara en orolig mamma, utan närvarande och ett steg före. Teo har nämligen svårt att hantera sina impulser ibland. Vilket kan leda till att han blir fysisk gentemot sina kamrater. Ett resultat av att han inte får uppmärksamhet, då detta visar sig vid tillfällen då barnen är många och pedagogerna få. Många vill ha uppmärksamhet och tampas med att synas och hjälpas. Teo är stark. Han ser till att få den uppmärksamheten han behöver, genom att exempelvis knuffa en kamrat. Effekten blir ledsna kompisar och en Teo som egentligen inte ville knuffa, men som inte kunde hejda sig.

Så nu tänker jag läsa på. Läsa om barn som har svårt att hantera sina impulser. Problem är det egentligen inte, bortsett från att det är för få pedagoger på Teos förskola. Problem kan det dock bli, om vi vuxna inte lär oss hantera dessa impulser på rätt sätt och vägleda istället för att skälla. Uppmuntra till eftertanke istället för att bara säga nej, sluta och sådär får man inte göra. Vara steget före och förutse de situationer då det blir känslomässigt jobbigt för honom.

För han är en liten tänkare vår son. En smart liten kille som redan skiljer på rätt och fel i hans tre åriga liv, men som, som alla barn, behöver stöd och vuxna som ser honom som en individ som behöver just den vägledning som passar honom.

Så i sommar släpper jag lite på mina yogastudier för att ge plats åt tips och råd över föräldraskap. Kommer sitta fint innan en månads föräldraledighet.

Min son. Klättraren.

Det gillar vi. Både pappan och jag gillar klättring enormt och har i vår ägo utrustning för både inom- och utomhusklättring. Vi ser talanger hos våran lilla T att han kommer kunna bli grym på det där. Han älskar att klättra och vi letar klätterskor åt honom som dock inte verkar göras i hans storlek. Fem år ska man vara för att börja på klätterskola, och därför finns väl skorna i storlekar anpassade efter det. Tills dess är det klättring i gympaskor eller Foppa tofflor :) Återstår att se om klätterintresset håller i sig, då det vore alldeles ljuvligt att kunna klättra hela familjen tillsammans! I sommar hoppas vi finna fina klippor så att jag kan prova köra igång och testa kroppen om det funkar. Saknar mina klätterskor.

Mer beach bilder.

Det har sina fördelar att bo i skärgården när det är sommar.

Tur till beachen efter dagis.

När jag blir lite större

ska pappa köpa en skateboard till mig, säger Teo.

Han tittar drömmande på dom stora killarna. Tills han blir större trixar han med sin sparkcykel. Grymt duktig är han.