Jag får ofta fina sms och mail där ni läsare skriver kommentarer om mina inlägg här på bloggen... tack!!

Nu behöver jag era åsikter... vill ni att jag ska blogga vidare, eller ska jag lägga ner? Orkar ni läsa mer om Teo och hans bravader, eller känns det liksom att det räcker nu?

Hör av er... snälla. Jag vet att det strular med att skriva kommentarer här på bloggen (bara vissa lyckas, vet ej varför) och därför får jag oftast kommentarer via sms eller mail. Så hör av er, på något sätt... kram!!

Ps. Jag bara MÅSTE berätta om hur jädrans underbar min make är! Igår var det vår bröllopsdag (som ska firas hela helgen :) och jag fick ett presentkort på "min" yogastudio som gäller HELA VÅREN! Åååh som jag har våndats över att jag kanske inte skulle ha råd att gå hos yogalärare i vår. Det är bannemej inte gratis! Men nu behöver jag inte tänka på det längre, för det har min fina man tagit hand om. När jag klev in i yogastudion igår kväll fick jag en kommentar av en lärare som sa "vilken söt man du har". Det värmde... :) Min man känner mig bättre än jag själv... jag lovar. Och han vet alltid PRECIS vad jag tänker, behöver, vill etc. Love it!!!

10 december...

Nobeldagen & vår Bröllopsdag!!!

När Teo sover...

... kommer en liten form av stress smygandes över mig. Jag måste hinna det, det, det, det och det... och det. Måste hinna innan han vaknar...

Duscha, fixa frukost, blogga, slösurfa, sticka, fixa nya smycken etc. etc. etc...

Sånt som jag lika gärna kan göra när han är vaken. Bara det att då vill han äta av min frukost, pilla på tangentbordet när jag bloggar, dra i mitt garn när jag stickar och äta lite pärlor när jag designar smycken. :)

Idag har jag i alla fall bestämt mig för att INTE tänka på allt det där jag vill göra när Teo sover. Min kopp gör ont. Jag har ont i nacken och ländryggen skriker åt mig att vila vila vila. Så idag tänker jag försöka tänka på att vila när Teo sover. Inte allt det där andra. Allt det där andra som jag oftast kan underhålla mig med trots smärtan och som gör att jag är glad trots allt.

Men gladast är jag när Teo tittar på mig och säger Da Da Da Da.. och i morse gjorde han ett försök att säga "titta". Det gick inte så bra... :)

Kram & ha en härlig dag. Nu ska jag hinna dricka min latte innan Teo vaknar och vill smaka på den skummade mjölken... och så ska jag kolla på Dregen och hans Backyard Babies spelning på tv. Och så ska jag vila min rygg.

sönDAg har det varit hela dagen...

och DA-DA har Teo sagt hela dagen!

Från att ha gjort mest gurglande ljud började Teo dagen med att säga da-da. Han fortsatte sen hela dagen... i badet, under kojan vi byggde, under promenaden med King. DA-DA-DA... heeela dagen lång. Hur gulligt som helst!

Dock fick jag lite da-da paus under dagens underbara yogapass... :)

Imorgon är det måndag och dags för bvc besök. Det blir kul då jag just nu är en sån där löjligt stolt mamma... när jag frågar Teo var lampan är nånstans, ja då tittar han på lampan i taket. Coolt!

Kram & gonatt!

Ps. Som ni märker har jag ännu inte slutat blogga haha...

För snart fyra år sedan flyttade vi hit till huvudstaden. Ganska snabbt fann jag vänner både inom och utanför jobbets gränser. Inom jobbet fann jag speciellt en vän som visade sig bli en väldigt god vän. Med en lika syn på saker & ting började vi umgås privat, efter jobbet. En syn vi hade lika var synen på att skaffa barn. Något vi båda var rörande överens om att det ville vi INTE ha. Jag minns speciellt en gång då vi satt på en uteservering... vid bordet bredvid satt en familj med en skrikande bebis. Min kompis frågade mig "vill du ha en sån där"?
Mitt svar var NEJ. HU!

Men. Så hände något. En liten baby T kom till världen. Och jag kan lova er att baby T var inget misstag. Inget misstag som skedde i lustens hetta. Inget misstag som skedde efter en blöt fest. Nop... baby T är resultatet av en "medveten oskyddad akt" som vi hoppades skulle resultera i... ja just en baby T.

Så. Vad hände? Från att vara totalt ointresserad av barn till medvetna försök till att få en liten baby T. Ja... den som kan svara på det. Insikt kanske. Insikt om att andras barn nog för alltid kommer vara sådär jobbiga och skrikiga och äckliga. Insikten om att ens eget barn just är ens eget barn som man omöjligt inte kan älska med vartenda cell i ens kropp. En kropp som just nu gör ont. Väldigt ont. En kropp som är fylld av starka smärt stillande tabletter i form av Dexofen. En kropp som är fylld av smärta, stress & kärlek.

Hm. Kanske jag inte kan sluta blogga ändå. Har ju alldeles för mycket tankar som jag gärna "flashar" för er här på bloggen. Men... det finns ju fortfarande skäl till att jag eventuellt slutar med detta snart.

Tills dess kommer jag säkerligen "flasha" tankar kring både det ena och det andra... som t.ex mina funderingar jag har just nu rörande hur Teo kommer att se ut när han blir en vuxen man. Är det bara jag som tycker mig se små likheter med snyggingen James Dean?

Med tanke på att denna snygging dog 1955 behöver min man dock inte vara orolig för att det skulle vara James som är Teos pappa på riktigt... haha!
(Förlåt för min tråkiga humor.)

Jag har ännu inte bestämt mig för om jag ska sluta blogga eller inte... och då är det ju lika bra att jag berättar vilken mysig morgon jag & Teo haft. :)

Teo väckte mig kl 07.19 genom att han pratade lite med sig själv i sin säng. Fick sin medicin (för att mildra magsyran) och sen softade vi en halvtimme i sängen och kollade på "vakna med the voice" på tv. Kl 08 käkade Teo sin morgongröt för att därefter krypa runt och utforska lägenheten lite. Kl 09 var det dags för ett gemensamt bad. Tillsammans plaskade vi i badkaret och därefter fick Teo krypa runt och lufttorka. Kl 09.30 var det dags för dagens första nap. Nu är kl 10.30 och jag hör en liten kille som pratar med sig själv i sin säng... :)

Ha en bra dag allesammans! Jag ska mysa lite med Teo och fundera över mitt framtida bloggandes vara eller icke vara. Kram!

Jag funderar...

och funderar.

Inom kort slutar jag eventuellt blogga...

Jag älskar att skriva... och jag tycker att det är fantastiskt kul att kunna blogga och dela med mig av min vardag med Teo.

Dock finns det skäl till att jag förmodligen kommer att lägga ner bloggen.

Inte helt bestämt ännu, men som det ser ut nu så får ni snart läsa mitt sista inlägg. :(

Tills dess... kram på er alla!

Tack för att ni läser och tack för alla fina kommentarer ni skriver här på bloggen och via sms & mail!